Koraller är nässeldjur och släkt med maneter. Ögonkorall, Desmophyllum pertusum (tidigare kallad Lophelia pertusa), är en kallvattenkorall som bildar rev i kalla vatten, på större djup: från cirka 40 meter och ner till 3000 meters djup. Reven är en viktig miljö för många andra arter och de bildar spektakulära och artrika ekosystem.
Det finns studier där fler än 1300 olika arter observerats vid rev av ögonkorall – en artrikedom fullt jämförbar med tropiska korallrev. Det största kända revet av ögonkorall finns utanför Norges kust, vid Lofoten. Det är nästan 35 kilometer långt och tre kilometer brett.
Ögonkoraller kan vara vita, gulaktiga eller ljusrosa. De trivs i temperaturer mellan fyra och tolv grader och salthalt mellan 32 och 39 promille (psu). Vattnet behöver vara strömsatt, så att de inte slammar igen. En enskild polyp kan leva upp till 20 år, men en koloni kan bli mycket äldre, troligen så gammal som tio tusen år!
Ögonkorallen kan äta lite vad som helst, små förbiflytande partiklar av organiskt material som den fångar in med sina polyper, men mest äter den djurplankton. De växer mycket långsamt, bara några millimeter per år. Men tyvärr går reven snabbt att bryta sönder.
Nordostatlantens korallrev har minskat kraftigt de senaste decennierna och rev av ögonkorall är numera ett hotat habitat i hela Europa.
Minskningen beror på flera faktorer. Klimatförändring och andra miljöförändringar kan innebära en stress för korallerna. Stor påverkan åstadkoms av direkta, mekaniska skador där reven bryts sönder. Det händer framför allt vid bottentrålning och ankring men även vid destruktiva insamlingsmetoder som bottenskrap och bottenhugg, som tidigare användes inom forskningen.
En korall som brutits loss och hamnar direkt på havsbottnen får svårt att klara sig. Strömhastigheten är lägre på botten och när sediment lägger sig över korallen kvävs den.
I Sverige har det funnits sex rev av ögonkorall i Kosterfjorden-Väderöfjorden, i Skagerrak. Även här har de minskat kraftigt de senaste decennierna. Det finns idag bara två mindre lokaler med levande koraller kvar idag.
En av platserna är Säcken, där man 1999 upptäckte 400 små till medelstora levande kolonier. Vid ett återbesök år 2014 var bara 50 av dessa levande kvar. Nu har revet krympt ännu mer och bara enstaka små levande delar av revet återstår.
Vid Väderöarna finns också ett korallrev. Det klassades som utdött efter att endast döda korallstrukturer hade hittats vid undersökningar åren 1995 till 1999. Men år 2013 hittades ett stort antal små levande kolonier.
Till skillnad mot de flesta andra utdöda lokaler, där det endast återstod dött korallgrus på botten, fanns här fortfarande lite större klumpar av dött korallskelett kvar. På dessa hade nya koraller etablerat sig. Det här indikerar att korallen behöver ett fast hårt underlag med lämplig struktur att fästa sig vid, och att det behöver sticka upp en bit från botten.
