Koraller är nässeldjur och släkt med maneter. Ögonkorall, Lophelia pertusa, är en kallvattenkorall som bildar rev i kalla vatten, på större djup: från cirka 50 meter och ner till 3000 meters djup. Reven är en viktig miljö för många andra arter vid dem utvecklas spektakulära och artrika ekosystem.
Det finns studier där fler än 1300 olika arter observerats vid rev av ögonkorall – en artrikedom fullt jämförbar med tropiska korallrev. Det största kända revet av ögonkorall finns utanför Norges kust, vid Lofoten. Det är nästan 35 kilometer långt och tre kilometer brett.
Ögonkoraller kan vara vita, gulaktiga eller ljusrosa. De trivs i temperaturer mellan fyra och tolv grader och salthalt mellan 32 och 39 promille (psu). Vattnet behöver vara strömsatt, så att de inte slammar igen. En enskild polyp kan leva upp till 20 år, men en koloni kan bli mycket äldre, troligen så gammal som tio tusen år!
Ögonkorallen kan äta lite vad som helst, små förbiflytande partiklar av organiskt material som den fångar in med sina polyper, men mest äter den zooplankton som hoppkräftor, lysräkor och pilmaskar. De växer mycket långsamt. Men tyvärr går reven snabbt att bryta sönder.
Nordostatlantens korallrev har minskat kraftigt de senaste decennierna och rev av ögonkorall, Lophelia pertusa, är numera ett hotat habitat i hela Europa.
Minskningen beror på flera faktorer. Olika miljöförändringar kan innebära en stress för korallerna. Stor påverkan åstadkoms av direkta, mekaniska skador där reven brytes sönder. Det händer framför allt vid bottentrålning, men även vid destruktiva insamlingsmetoder som bottenskrap och bottenhugg, som tidigare användes inom forskningen.
En korall som brutits loss och hamnar direkt på havsbottnen får svårt att klara sig. Strömhastigheten är lägre på botten och när sediment lägger sig över korallen kvävs den.
I Sverige finns rev av Lophelia pertusa i Kosterfjorden-Väderöfjorden, i Skagerrak. Även här har de minskat kraftigt de senaste decennierna. Det finns två kända, mindre lokaler kvar idag, utanför Kosteröarna.
En av platserna är Säcken, där Tomas Lundälv och Lisbeth Jonsson1999 upptäckte 400 små till medelstora kolonier. Vid ett återbesök år 2014 var bara 50 av dessa var levande. Nu har revet krympt ännu mer och bara enstaka små levande delar av revet återstår.
Vid Väderöarna finns också ett korallrev. Det klassades som utdött efter att endast döda korallstrukturer hade hittats vid undersökningar åren 1995 till 1999. Men år 2013 hittades ett stort antal små levande kolonier.
Till skillnad mot de flesta andra utdöda lokaler, där det endast återstod dött korallgrus på botten, fanns här fortfarande lite större klumpar av dött korallskelett kvar. På dessa hade nya koraller etablerat sig. Det här indikerar att korallen behöver ett fast underlag med lämplig struktur att fästa sig vid, och att detta underlag behöver sticka upp från botten.